fredag, april 13, 2007

2003 Alain Voge Cornas Vieilles Fontaines


Syrah för älskare av bourgogne och châteauneuf! Det har blivit dags att slipa superlativen igen...

Liksom vid vårt förra möte med Cornas Vieilles Fontaines (då årgång 2001) är det inte helt lätt att utifrån doften avgöra att det är ett syrahvin. Vissa viner längs den förlovade dalen Saone-Rhône, inte minst på druvorna grenache och pinot noir, kan nå en nästan mystisk, storslaget vinös känsla där helhet och terroir går före druvsort. Ofta handlar då doften om vildhallon, avrundade fat, örter och kryddor. Vi hade nog gissat på... topp-châteauneuf-du-pape (se nyligen provade Clos des Papes) eller bourgogne grand cru från ett varmt år.

Inte ens smaken avslöjar druvan, det kunde varit endera av ovanstående. En extremt lustfylld historia med söt hallonreduktion, sötlakrits och en balanserad eldighet som bär den långa smaken rakt in i ren lycka. Trots karaktär av det varma året 2003 är vinet ändå friskt, slankt och läskande. Imponerande balans, ljuvligt inbjudande och njutbart redan nu och i många år framåt. Man behöver inte vara "kännare" för att få ut allt av det här. Alain Voge är elegansens mästare. Det här är en typ av upplevelse där prislappen framstår som oväsentlig.

Efter en god natts sömn, när både våra funderingar och själva vinet mognat lite, provar vi igen till balkonglunchen i strålande sol. Låt oss utveckla funderingarna från igår till en mer allmän tes: när stora viner blir som bäst börjar de likna varandra, mer än sin appellation. Vinet är nu ännu godare än igår (är det möjligt?). Fler drag har tillkommit. Nu påminner den om en bättre barbaresco! Tjära, viol, läder, hallon, lakrits, fin parfym på solvarm hud. Känns bekant? Vi tänker särskilt på den från Pio Cesare, eller för den delen Spinettas Starderi minus en del ny ek. Men det här vinet är bättre.

2003 Cornas Vieilles Fontaines (Alain Voge, Cornas, Rhône)


Post scriptum: Bara trettio månader senare är intrycket ett helt annat. Just det att de druv- och områdestypiska egenskaperna inte är så tydliga hänger nog ihop med den extrema värmen som lätt gjorde hallonsylt av alltihop. Även 2003 La Chapelle hade ju den karaktären. Det som talar mot den teorin är att 2001 VF hade liknande karaktär. Nu kan vi bara hoppas och be för att 2003 VF kommer runt till sist. Kanske var det som bäst när det släpptes?

Inga kommentarer: