torsdag, november 15, 2007

Über den Reben schweben


Vi tar den bekväma linbanan för att få snabb överblick över de tyska vingårdarna. Maskinisten heter Jan Rosborn. Med tysk precision skickar han in arméer av siffror bland de lösa skruvar som skramlar i våra huvuden. Tyska Vininstitutet försöker inte vinna sympatier med romantiska idéer om terroir och ursprung. Ikväll är det istället kullager av hård statistik som ska tuggas igenom, räta vinklar av vinbyråkrati som ska avnjutas ordentligt så att inga detaljer missas - och slutligen, när barnvakten nästan gett upp, ska faktiskt också sex viner provas!


Vilka tyska trender får vi syn på, då? Först: tyskarna är tokiga i rött. Man importerar rödtjut hej vilt - från Italien, Frankrike och annorstädes. Men andelen blå druvor på tysk mark ökar också. Dornfelder är en blå druva på frammarsch, barrique-lagrad och allt. Man odlar mycket mer spätburgunder än vad som märks från vår nordliga utsiktspunkt. I Baden är det till och med den dominerande druvan! När vi beställt in en kanna enkel spätburgunder (€3/25 cl) på resa i Tyskland har det ibland slagit oss hur bra det smakar. Pinotkryddigt, druvtypiskt, drickvänligt, you name it... hur smakar egentligen en billig karaff röd bourgogne på plats i Frankrike? Nej, det chansar man inte på...

Gamla ful-tyskland med Liebfraumilch, müller-thurgau, bacchus, kerner och de andra korsningarna är på snabb tillbakagång. De förhatliga Grosslage-beteckningarna är på väg att utrotas, istället kommer enklare kvalitetsbegrepp som Classic och Selection. Beteckningarna Spätlese och Auslese ska i framtiden bara finnas kvar för vita viner med restsötma. De bästa torra vita har istället fått etiketten Grosses Gewächs. Begreppet Erstes Gewächs har Rheingau för tillfället lagt vantarna på för egen räkning och vägrar dela med sig av (vi vet flera dagisfröknar som snabbt skulle reda ut denna konflikt). Men de äldre beteckningarna Spätlese trocken och Auslese trocken kommer att hänga kvar parallellt. Trots all skenbar Ordnung kommer alltså viss förvirring ändå att råda under en obestämd framtid...



Kvällens enda röda har en ljust röd färg med både både bruna och blå toner. Det doftar vått ylle, körsbär, kirsch, slånbär, kött, järn och pinotkryddor. Smaken är intensiv, lite i eldigaste laget, en smula bränd. Syran är dock föredömligt hög och vinet tål säkert att lagras något år. Det svenska priset är jämförelsevis bra. Vi har smakat vinet tidigare i år, och ändå föredragit andra exempel på tysk pinot noir (Christmanns Spätburgunder och Eberbachs Assmanshäuser Höllenberg). Särskilt det senare hade visst bourgogne-tycke.

2004 Hochheimer Reichestal Spätburgunder (Franz Künstler, Hochheim, Rheingau)

Nästa vin har en gröngul, ljus färg, Doften är sötfruktig, aromatisk, blommig med ljuvlig jasmin. Den generösa smaken har bra balans mellan aning sötma och något lägre syra. Gott! De flesta provare föredrar det framför det tredje vinet. Gault Millau delade ut 91 pinnar. Vi testade vinet för ett halvår sedan, läs här vad vi tyckte då.

2005 Westhofen Kirchspiel Riesling Grosses Gewächs (Fritz Groebe, Biebesheim, Rheinhessen)

Trions sista vin har en mycket ljus färg. Doften är lite godisaktig, som geléråtta, med blommighet och sockerdricka. Smaken har sprits och syran är smal, snygg och hög. Vi blir inte lika förförda som när vi drack vinet på balkongen en brittsommardag för några månader sen. Men det finns tio års utvecklingspotential i syrorna, och mycket kommer hända framöver.

2005 Schloss Vollrads Riesling Erstes Gewächs (Schloss Vollrads, Oestrich-Winkel, Rheingau)

Den sötare trion inleds med en rieslaner (korsning silvaner x riesling) som börjat få fina mognadstoner. Färgen är guldgul. Knäck, honung och mandeltoner med aningar av ädelröta. Oj, vad gott det är idag! Fruktigare i stilen än riesling. Auslese nedklassad till Spätlese. 60-70 g restsocker. Syran är läckert stringent, vinet är i fin balans med viss mognad, smaken har bra längd och vinet har fortfarande framtiden för sig. 93 poäng i Gault-Millau (=95 amerikanska inflationspoäng). Prova med en mild blåmögelost!

2001 Mussbacher Eselshaut Rieslaner Spätlese (Müller-Catoir, Haardt, Neustadt, Pfalz)

Kvällens insidertips är beläget i Spay, strax söder om Koblenz. Här gör rhen en mycket lämplig krök som ger vingårdarna läckra söder- och österlägen. Familjeegendomen Weingut Weingart rankas som den bästa producenten i mittelrhein. Här kan man både bo och handla vin till förmånliga priser: €5-9 för de torra, €14 för Auslese, €25 för deras bästa Auslese. Kvällens smakprov har en ljusare, grönaktigt halmgul färg. Doften är ädeltysk och god, med sockerdricka och nässlor. Vi smakar, och wow! det är rikt och aromatiskt. Sprits, sötma, intensitet, aningen lägre syra och rejält lång eftersmak. Bra! Möjligen något fadd i eftersmaken. 110 g restsocker.

2005 Bopparder Hamm Feuerlay Riesling Auslese* (Weingut Weingart, Spay, Mittelrhein)

Denna tvåstjärninga auslese har 99 gram restsocker och en typisk alkoholhalt på 7,5%. Markus Molitor lämnar 30 års garanti på sina söta viner - så det här är inget annat än barnarov. Doften är egenartad och inte helt angenäm, därom är vi båda överens och våra bordsgrannar instämmer. Både tilldragande och frånstötande, med ett starkt framträdande drag av myrr! En aning är ok, det funkade ju i 2004 Graacher Himmelreich från Joh. Jos. Prüm. Men här tippar det över, och får sällskap med niveakräm och ett svagt os av kattkiss. Smaken är ung och aromatisk med lägre upplevd syra än sötma. Munkänslan är lite "tvålig". Kvällens stora besvikelse. Vem vet hur det blir om ett par decennier, men vi tänker förstås inte chansa.

2005 Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese ** (Markus Molitor, Mosel)

ps. Munskänkarna arrangerade på Stockholms Vinkällare. Vill man sväva omkring på riktigt över vingårdar som Rottland och Schlossberg är det till Rüdesheim man ska bege sig. En upplevelse som stannar länge i minnet, vi lovar...

2 kommentarer:

Tavastgatan sa...

Är det ni på bilden?

Finare Vinare sa...

Sonen W har bra sifferminne och är helt säker på att vi inte hade korg nummer 33! Så det kan inte ha varit vi. Dessutom var vi faktiskt tre personer. En skulle strax fylla fyra och sa (när vi tog färjan från Bingen, över rhenfloden, för att återkomma till Rüdesheim): "Åh, vad härligt att vara tillbaka i Tyskland !".