måndag, december 03, 2007

Munskänkarna provar decembernyheter


Munskänkarnas urval av decemberhyheter är rätt kul, med dominans av typiska viner från favoritområden i Frankrike och Italien. Som vanligt är det tio viner som serveras stationsvis för sittande provning. Vi kommer att köpa några av dem framöver. En extra hundring ger tre mer exklusiva viner att prova. Åtminstone ett av dem är ett utropstecken!

Vin nr 1 har en mycket ljus, vitgul färg. Doften ger god, ung, något aromatisk, söt liten frukt av vit persika och mineraler. En viss sirlig blommighet finns också - helheten tilltalar oss rieslingfreaks, även om det uppenbarligen är chardonnay i glaset. Smaken är fräsch och ungdomlig med bra fruktkoncentration, behaglig syra och bra längd. Mycket tilltalande vin med gott om fin mineralitet. Det är den första chablis premier cru av årgång 2006 vi provar.

2006 Chablis Premier Cru Fourchaume (Jean-Marc Brocard, Chablis)

Vin nr 2 har en ljust guldgul, briljant uppenbarelse. Ser moget ut! Doften är nötig med gul persika, vaniljtonad, något unken med mognadstoner som är en aning frånstötande men framförallt mycket tilldragande. Smaken är utvecklad och harmoniskt balanserad, med bra, torr, stram koncentration och lång eftersmak. Nötter, vanilj och lite knäck. Inte det minsta trött eller i utförsbacke. Gott!

1999 Savigny-lès-Beaune (Louis Jadot, Bourgogne)

Vin nr 3 har en ungt blåröd färg, något mer vinröd än nästa vin. Doften ger primär, charmig frukt med körsbär, hallon, blåbär och örter. Blommor och persika kommer till. Smaken är ungfruktig, örtig och något för kärv idag. Syran är frisk och bra. Avslutningen är lite kort. Ett års lagring rekommenderas.

2006 Château des Coccinelles Côtes-du-Rhône

Vin nr 4 har en likaledes blåröd färg. Doften är intressant, något unken - syrah! Här finns inslag av gummi, viol, lakrits och garrigue. Därunder finns ung, fin bärfrukt i utmärkt södra-rhône-stil. Bra! Smaken fyller ut fint och håller ihop ordentligt. Syrahkomponenten är mer märkbar än uppgivna 25%. Någon eldighet märks i den rätt långa avslutningen. Ett riktigt bra vin i en stil vi gillar, det här bara måste vi köpa några flaskor av!

2005 Alain Jaume Grande Garrigue (Vacqueyras, Rhône)

Vin nr 5 har en en relativt hög färgintensitet för att vara pinot noir - vinrött med lite blåton. Doften är fatkryddig, ger intryck att vara rätt välmatad i frukten, med nypon, smultron, pinotparfym och örter. Smaken är lite uttorkande med goda syror. En liten besvikelse jämfört med doften. Ändå är vinet tillgängligt och trevligt - kan drickas nu.

2005 Côte-de-Nuits Villages (Domaine Chevalier, Bourgogne)

VIn nr 6 har en något blåare färg än föregående vin. Här finns mycket av "våt" frukt i en lite mer unken doft. Frukten har röda bär som slånbär, och örter. Mer renfruktigt och betydligt mindre kryddigt än det förra vinet. Smaken är ung, fruktig och fortfarande rätt kärv. Här finns bra syra, stramhet och intensitet som ropar efter några års lagring.

2005 Marsannay Les Longeroies (Domaine Jean Fournier, Bourgogne)

Vin nr 7 är varmt vinrött och relativt mörkt. Doften är fruktig och modern med körsbär, örter, lite tobak och vanilj. Smaken är fruktig, örtig, god och hyfsat lång. Mix av sangiovese, merlot och cabernet från både chianti och maremma. Gott och rätt så lämpat att dricka idag.

2005 Brancaia Tre (La Brancaia, Toscana)

Vin nr 8 liknar föregående vin, men är tätare och aningen blåare. Doften har ljuvliga, tilltalande körsbärsblommiga drag, körsbärsfrukt och hudkräm. Rostade fat, vanilj, och mineraler kommer till. Smaken är fruktig och örtig med bra attack och stram, tuff karaktär av unga tanniner. Båda toscanarna är klart återhållna i doften. Det här är det bättre vinet, men behöver lagras i minst ett par år.

2004 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano (Toscana)

Vin nr 9 har en tät, simmigt blåröd färg. Det doftar bittermandel, körsbärskärna, mörk choklad och ny ek. Här finns mycket av ren, rik frukt i mittsmaken. Syrorna är också bra, och längden är hyfsad. Gott! Det bästa vin av teroldego vi smakat hittills.

2003 Granato (Foradori, Vigneti delle Dolomiti)

Vin nr 10 har en ljusare vinröd färg med bruna toner i kanten. Det ser moget ut! Doften är rätt extrem, med plommonmarmelad, katrinplommon och gammal körsbärssaft som glömts riktigt länge i skafferiet. Helt mogen, drickfärdig, lång smak. Intressant vin, men inte riktigt vår påse.

2003 Tommaso Bussola Valpolicella Superiore (Veneto)

Vin nr 11 har en tät, märkt blåröd färg. Doften är mycket kryddig, med supertydlig kanelstång som blommar ut i pepparkakskryddor. Förutom kryddorna bjuds en tät, intensiv fruktighet med björnbärssaft, plommon och körsbär. Egenskaperna går igen i smaken. Vi brukar inte uppskatta typen, men vinet både doftar och smakar riktigt gott. Väl tilltagen, intensiv smak, med rejäl längd och en stor, lite glöggvarm avslutning. Bör vinna i komplexitet med tiden.

2005 Malleolus (Emilio Moro, Ribera del Duero)

Vin nr 12 har en något grön, gräsig och varmt vegetativ doft. Här finns svart vinbärssaft med viss dragning åt svartvinbärssylt.
Utveckling mot plommontoner. Rostade fat förstås, men de är inte mest framträdande. Smaken är medelfyllig, mycket fruktig, välgjord och lång. Men inte heller detta är vår typ av vin. Man får ju rätt mycket fin bordeaux för pengarna. 86% cabernet sauvignon, 14% merlot.

2004 Joseph Phelps Cabernet Sauvignon (Napa Valley)

Vin nr 13 har en fantastisk, rödbrun färg. Närmast självlysande i glaset. En fröjd att skåda! Doften ger otroligt goda, svampiga mognadstoner - vi pratar bouquet! En hel julpresentkorg fylld av choklad, nötter, kola, russin, torkad frukt och övermogna körsbär. Smaken är komplex, ädel, harmonisk och lång med perfekt mogna syror. Vinet visar med all tydlighet varför amarone förtjänar att lagras riktigt länge. Köp och drick som ett portvin till julens ostar och nötter.

1990 Masi Amarone della Valpolicella Classico (Veneto)

ps. På bilden syns utsikten från Venasque norrut mot Mont Ventoux. Gör sig bättre på bild än Storgatan i december!

6 kommentarer:

Frankofilen sa...

Vilken konsumentupplysning! Det här är snart den enda nyhetsprovning man behöver. Håller med om Grande Garrigue. En klockren kandidat till husets röda sydrhônare. Jag höll på att använda superklyschan "mycket vin för pengarna" men finns det egentligen någon bättre från det här området plus/minus åtminstone 50 kr?

Finare Vinare sa...

Tack. Jo, månadsprovningen är både givande och avslappnad. Skönt att sitta ner i lugn och ro med två glas i taget. Ofta stämmer våra smaknoter med dem från Munskänken, när man kollar efteråt. Men man blir framförallt imponerad av hur sakliga, rättvisande och kompletta intrycken är som Ulf Jansson , Peter Axelsson och de andra samlat. Jämför med smaknoteringarna i tex Allt om Vin, i en helt annan stil...

Vad kul att Grande Garrigue var så bra! Som du säger behövs det verkligen fler bra viner från området i mellanprisklass, lämpade för konsumtion. Och det borde inte direkt vara svårt att hitta i södra rhône! Alltså inte superambitiös gigondas och châteauneuf lika inbjudande som en vägg idag, och i absolut behov av fem år i källaren. Det finns lustigt nog mer av den varan att tillgå här hemma...

Frankofilen sa...

Visst, fram för mer drickvänlig côtes-du-rhône! Det känns som att sortimentet lite gått i stå när det gäller de här vinerna. Guigals CdR är väl inte dålig men känns rätt tråkig. Fram för variation och bredd! Inte minst lyser alla CdR Villages med sin frånvaro. Det finns underbara viner under och runt hundralappen från Rasteau, Cairanne, Roaix och allt vad de heter. Även flera Vacqueyras vore önskvärt, jag föredrar ofta denna appellation framför Gigdondas som det ju har kommit en hel del från i nyhetssläppen. För att inte tala om de många châteauneufdomäner som även gör lysande billig CdR, tex La Janasse. Det finns ju som ni skriver, hur mycket som helst, och förhållandet pris/kvalitet är oftast lysande. Men man får väl vara nöjd med Grande Garrigue ett tag.

Det var för övrigt kul att höra vad ni tyckte om Fourniers Marsannay. David Schildknecht var ganska lyrisk: "an imposing density and a superb depth of roasted meatiness and chalky minerality to accompany its clear, pure cherry fruit on the way to a long finish. There is not a bit of superficial sweetness nor an ounce of fat, but the leanness is meaty and delicious" (89-90 p från fat) Kunde inte låta bli att köpa utifrån det, och det låter även på er som att det kan bli något med lite lagring.

Finare Vinare sa...

Sablet, Seguret, Vinsobres, Saint-Pantaléon-les-Vignes...
Namnen är som ljuv musik i våra öron.
Här finns en uppsjö av trevligt, hyfsat billigt vin. Sa vi "mycket vin för pengarna?" ;-) Sätt igång att importera!

Vi har ännu lite svårt att bli lika lyriska över Fourniers 2005 Longeroies. Men Schildknecht har flera poänger i sin beskrivning av en kompromisslös, oinsmickrande stil. I teorin sympatiserar vi helt och hållet. Det är bara det att man MÅSTE vänta, typ fyra-fem år...

Anonym sa...

Vilken trevlig sida! Håller med om Grande Garrigue - kalasgod 1a kvällen och helt OK även 2a kvällen (om man har ngt kvar). Provade Xaviers CdR för ngt år sedan, lite samma stil, men gick endast att få tag på via privatimport då - och jag behövde inte en hel låda. Har ni provat den? Vinhälsningar - Vintresserad

Finare Vinare sa...

Tack, vad kul att du hittat hit. Nej, inte den vanliga CdR, bara Clos de Sixte. Den tyckte vi var i eldigaste laget. Men den här kommer att bli en återkommande och uppskattad arbetshäst till vardags. Senast till älgköttbullar i gräddsås. Där passade den lilla fruktsötman utmärkt...