2005 Sylvain Cathiard Vosne-Romanée & Co

Inspirerade av Nora Ephrons feelgoodrulle "Julie & Julia", (mycket smask i den filmen, och här kan man snacka om blogginspiration i tredje hand) handlar vi en trekilos anka på Lulles och benar ur för att ta hand om den på kärleksfullast möjliga vis. De gigantiska brösten är vart och ett nog för en hel familjemiddag. Det är låren och vingarna som ska förvandlas till ankconfit ikväll, och det hackade skrovet rostar vi i ugnen för att sedan koka sås på. Nog för att ankan är en fet fågel, men ska man göra confit behöver man också en burk Larnaudie Grasse de Canard plus lite sparat ankflott från frysen. Som tillbehör förbereder vi puy-linser, mandelpotatismos och haricots verts.



Under timmarna som låren puttrar i flottet hinner vi med att i lugn och ro jämföra den nysläppta årgången av Dr. Loosens lilla trappa med föregående version. Den charmiga nollsjuan vi provade härom veckan, alltså...

2008 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett har oskyldigt blommiga och friskt gröna drag, typiskt päronaromatiska, med grönt äpple och mer mogen nyskuren ananas. Smaken charmar med livlig sprits och rikt fruktiga aromer understödda av en hyfsat hög restsötma. Syran är milt balanserad, med ett åtstramande inslag av grönt äppelkart. Jättegott och charmigt - bara lite för ungt än. Vill man slippa det aromatiska draget så ger man sig till tåls i ett år. Vinet hinner ikapp storebror och får förmodligen en extra poäng som belöning. Släpptes 1 februari. (87+)

2007 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett har en mer återhållsam och balanserad doft som passerat det unggröna stadiet: vit persika, mandarin, lime och mineraler med början till petroleum. Även här är spritsen livlig som ett frizzante mineralvatten, och smaken rik på aromer med bara aningen mer integrerad restsötma. Syran är på samma nivå som föregående, med mer av moget grönt äpple och utan kartigt snörp. En förtjusande medhårskabinett att sörpla i sommar, och flera somrar framöver. Finns i BS. (88)

Uppdatering efter ett dygn i öppna flaskor: 08:an har vunnit i mineraltoner och en antydan till petroleum. Syran är pigg och energisk, vinet framstår i bättre dager än igår. 07:an har blivit mer inbunden i doften och syrorna har tappat en hel del i livlighet. Det yngre vinet stjäl föreställningen ikväll, och sammantaget får man nog säga att årgångarna är jämbördiga.



Dags för kvällens huvudnummer, canard et cathiard. Som sparringpartner och känd parameter kallar vi in den nyligen testade pommarden från Catherine och Claude Maréchale.

2007 Domaine Maréchale Pommard La Chanière har en stor, frestande doft där vi njuter av mosiga jordgubbar och mörka körsbär i en ganska rökig personlighet med flinta, knallpulver och rökta charkuterier. Av de goda fatkryddorna är det muskotnöten som står ut ikväll. Vi noterar ett aningen volatilt drag, det kan ha med ungdom och fat att göra och är inte alls störande. Grönt te och tomatpuré kompletterar gårdens doftprofil. Den brukar tilltala oss!

I munnen får vi en ganska stort anlagd smak, med en lite tunn och ranglig fruktslyngel som skramlar omkring i den väl tilltagna kostymen. Många positiva egenskaper finns ändå här: god kryddighet, salmiaksälta, len munkänsla, bra intensitet och god längd. Stjälkar eller örter ger en lite kärv, bitter avslutning som hjälper till med strukturen, och vi tänker att vinet kommer hävda sig bra till maten. Men tvärtom avslöjar confiten att det ekar lite tomt i mitten. Uppvisningen blir alltså inte lika lyckad som förra gången, medtävlaren berättar med önskvärd tydlighet vad som fattas. Ett riktigt gott vin är det likafullt, om än lite lättare än den enastående nollfyran. Det ska bli intressant att se hur länge frukten räcker... (89)

2005 Domaine Sylvain Cathiard Vosne-Romanée har en vinös, distingerad doft av fullmogen, mörkare pinotfrukt. Skogsbären har ett sötare inslag av crème de cassis och fikon som skvallrar om gynnsam väderlek. Faten ger ett dyrt intryck, med pennväss som för tankarna till bordeaux. Den varma, orientaliska kryddigheten är diskret och otroligt klassigt genomförd. Ett verkligt komplext intryck, inte minst för att vara ett vin med byappellation.

De första smakintrycken är: den viskösa och lena munkänslan, den elegant torra mineraliteten, den mörka fruktens renhet och den fina syrastrukturen. När vi provar vinerna nykarafferade och svala är inte klasskillnaden slående, men redan en stund senare, till maten, kör detta vin ifrån och avslöjar en helt annan stoppning, mittfrukt och struktur. Mötet med confiten blir faktiskt enastående bra och vinet fortsätter att växa under kvällens lopp. Vår enda invändning är egentligen att eftersmaken aldrig når över medellängd. Fortfarande har vi 2005 Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts som hack i dörrposten vad gäller denna producent, men även byvinet bjuder på ett verkligt tillfredsställande möte med både Cathiard och Vosne-Romanée. (91-92)

Det hade nog blivit en jämnare match med Camille Girouds 2007 Gevrey-Chambertin Les Crais som motståndare. Men nu var ju inte tävlingen det viktiga, utan njutningen. Och confiten, den föll från sina ben bara vi tittade på den. När vi i framtiden använder Julia Childs kokbok - med svensk titel "Det goda franska köket" - kommer vi för alltid höra texterna med Meryl Streeps echaufferade tantröst...