tisdag, maj 31, 2011

2007 Rimauresq Cru Classé


Tre somrar har vi semestrat i Le Rayol, på sydsluttningarna av Massif des Maures. Ibland åt vi på den lagom opretentiösa restaurangen uppe vid genomfartsvägen. På deras glasveranda - i kvällssolen med havsutsikt, strax innan de grillade lammkotletterna och de ugnsrostade grönsaker var på väg in - beställde vi emellanåt Rimauresq Rougeen lokal blandning av syrah, carignan, cabernet sauvignon och mourvèdre.

Egendomen är en av de klassade i Provence. 1882 förstördes vingårdarna av vinlusen, men redan tre år senare var man på uppe på banan igen. 1941 (märkvärdigt nog mitt under brinnande krig) var man med om att starta upp appellationen Côtes-de-Provence. 1955 befanns sexton egendomar vara värdiga att betecknas cru classé - däribland Rimauresq. 2008 var proffsbedömarna Bettane & Dessauve väldigt positiva till hela linjen - såväl vitt och rött som rosé.

2007 Rimauresq Côtes-de-Provence Cru Classé öppnar väldigt lovande i karaffen, med mineraler och seriös garrigue. I glaset får vi en skön doft med utblickar åt både Bordeaux (vanilj, blyerts, vinbär), Rhône (garrigue, grillkol, syrah) samt Languedoc (busvisslingar från carignan-klacken). Inledningsvis är doften fint mineralisk med karaktär av den typiska mica-schiste (glimmerskiffer) som regerar i området.

I ett försök att bädda för en déjavu-upplevelse laddar vi upp med lammkotletter och ugnsrostade grönsaker - det funkar i stort sett alltid till sydfranska rödviner. Smaken blir ändå oväntat sötfruktig, med feta lakritsremmar, trots allt ganska klassisk i stilen - inte helt olikt en bordeaux, fast med mycket mera solsken. Det finns en trevlig örtighet och mineralkänsla i den upptorkande avslutningen. Sötlakritsen, fruktaromerna och de goda kryddorna minglar kvar ganska länge.

Problemet är den inställsamma fatvaniljen som gör smaken alltför fluffig och mjuk. Likt Michel Rollands La Grande Clotte - för att ta ett exempel - fläker vinet ut sig alltför snabbt. Vanilj och söt frukt blir snart de helt dominerande egenskaperna. Många gillar nog detta, men det är alltför tillrättalagt för oss - en stramare vinifiering och uppfostran hade varit önskvärd.

€13,50 på plats är ett helt okej pris för en flaska. 1314 kr i BS för sex flaskor är mer problematiskt. Dels blir det alltför dyrt för vad det är, dels vill man nog inte ha så många på en gång. Åtminstone inte vi.


Ett varuprov från Rowi Wines.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fantastisk text!
Ang Morgon: Vad tycker ni om Chateau des Jacques 2009?

Mvh MZC

Finare Vinare sa...

Tack! Jodå, vi har just denna Morgon i glasen till kvällens middag.

Nästan syrah-lik i sitt granitmineraliska och rejält lakritstonade uttryck där mörka skogsbär dominerar frukten. Härliga syror, lagom fyllighet, bra grepp och tryck i slutet - utan den lagringskrävande ekbeska vi noterade i Château des Jacques' 2009 Moulin-à-Vent. Jadots Morgon korkar vi gärna upp nu i sommar.