lördag, oktober 12, 2013

Slovakien: Elesko


Direkt efter den arla morgonvisiten i Pavelkas bergsvingårdar blir vi upphämtade inne i Pezinok av Zuzana Bircikova, sommelier på Elesko. Det vi snart ska få uppleva är något helt annat än Milan Pavelkas traditionella, smått konservativa familjeegendom. Elesko är en nästan ofattbar satsning med splitternytt vineri i mångmiljon-klassen och vidsträckta nyplanterade vinmarker. Där möter vi upp med vingårdsansvarige Michal Faluši. Mitt ute på slätten ligger, till synes självklart, en genomborrad kalksten i monumentalformat. Den är vad Elesko vill lyfta fram som sin unika symbol.

MICHAL FALUŠI (vingårdsansvarig)
ZUZANA BIRCIKOVA (sommelier):

"Vi är ett alldeles ungt vineri, så vi har fått skapa vår egen historia. Den vita travertinen är en skulptur som väger 157 ton. Den är 4 x 4 x 5 meter stor och utskuren till formen av ett öga. Om man vill kan det tolkas som gudens öga, som håller blicken på vårt vineri och beskyddar oss från sjukdomar och annat ont."

Varifrån kommer kalkstenen?

"Från östra Slovakien. Den var väldigt svår att få hit. Man var tvungna att hyra in tre tyska kranar för att lyfta den på plats, och försäkringspremien blev därefter."

Vi har förstått att Elesko har en uttalad ekoprofil. 

"Det kallas 'integrerad produktion', det vill säga 'så eko som möjligt'.
Vi måste förstås använda någonting, men de produkter vi använder mot sjukdomar är ekocertifierade. Koppar och svavel, först och främst. Och vi använder förstås bara eko-godkänt rengöringsmedel i vineriet.

I våra vingårdar här i Modrá odlar vi lika delar gröna och blå druvor.
Vi har 115 hektar i den här egendomen ute på böljande slätten och ytterligare tio hektar i sluttningarna ovanför själva vineriet i Modrá.
De äldsta rankorna är nu åtta år gamla, så den första skörden tog vi in 2008. Vi började med att odla några få druvsorter, och utvecklade portföljen efterhand. Nu omfattar den arton sorter. Elva gröna och resten blå."

De stockar vi ser här omkring oss, vad är det för sorter?

"Pinot noir, dunaj och alibernet. Vingården heter Iveta, och är döpt efter ägarens fru. Alla vingårdarna har kvinnonamn ur familjen, som Zoya och Lilla Zoya, efter döttrarna."

Vem är huvudägaren, och var är han bofast?

"Han heter Igor Ledecký, och bor i Bratislava."

Finns det utländska investerare också?

"Nej. Ägaren gjorde framgångsrika affärer i Ryssland och tjänade stora pengar där. Han ville investera dem i vin för att förverkliga sin största dröm, nämligen att skapa den mest moderna vinegendomen i hela Centraleuropa. Det finns inget liknande i Slovakien, eller något annat av de postkommunistiska länderna."

Hur många hektar pinot noir växer här?

 "Åtta hektar totalt. De burgundiska sorterna har tillsammans den största arealen. Chardonnay, pinot blanc, pinot gris, pinot noir. Vi gör chardonnay med och utan barrique, samt barrique sur lie - min favorit. För att koncentrera frukten beskär vi rankorna och lövverket och tar bort överflödiga klasar.

Planttätheten är 4 445 stockar per hektar och uttaget ligger i genomsnitt mellan 50 och 60 hektoliter per hektar. Åt det högre hållet för de vita, och lägre för de röda."

Arbetet i vingårdarna, är det mycket maskinellt?

"Den första beskärningen görs med traktor, sedan går vi efter med elektriska sekatörer. Alla 125 hektaren sköts av sex personer. Beskärningen börjar i slutet av november och är klar i februari."

Skördar ni med maskin också?

"Ja, allt skördas maskinellt. Tre personer sköter hela skörden. Vi har den mest avancerade skördetraktorn som går att få tag på i hela Europa. Den använder vibrerande gummiklubbor och tar bara de druvor som har rätt mognad. De som behöver mer tid tar vi lite senare. Det finns också teknologi som blåser ut eventuella rötskadade druvor. Från skördetillfället tar det högst 40 minuter att få in druvorna i vineriet."

När planerar ni att skörda den här vingården?

"En del är redan skördat, men september var svalare än väntat så sockernivåerna var inte tillräckligt höga. Förra året var skörden redan klar så här dags. En del druvor väntar alltså fortfarande på det rätta tillfället. Syrorna är också ganska höga det här året, på grund av vädret. Det hänger också ihop med att säsongen startade sent, det var fortfarande snö här i påskas. Sommaren var riktigt varm, men också kort. Redan i september blev det kallt. Den här delen som vi ser är redan skördad, medan den där borta fortfarande väntar."

Hela upplägget ser väldigt rationellt ut.

"Ja, allt är noga planerat när det kommer till vad vi ska göra med druvorna. Vi kan smaka lite på de här pinot noir."

Syrliga och goda. Snart klara... en vecka till? Tio dagar? Små bär.

"Generellt har alla odlare samma problem. Bären är små eftersom det var så kallt vid blomningen. Det påverkade hela deras utveckling."

Man ser att vissa klasar är ojämnt mogna.

"Vädret var extremt opålitligt i april. Först lite vår, sedan tjugo centimeter snö.

Jorden här är medelhård, med mycket sten. Vi plöjer mellan varannan rad och odlar gräs och blandade täckgrödor mellan varannan. Det är en del av vår eko-idé att vi vill uppmuntra mikroorganismer i jorden. De är mycket användbara för vinrankorna när det gäller näringsupptaget. Vi har bara 500-600 mm regn per år, så det gäller också att hålla fukten kvar i jorden. Vi hittar inspiration i den biodynamiska helhetssynen.

Här borta kan vi smaka på några Dunaj-druvor."

De är mycket sötare... högre mognad.

"Dunaj har också en aning av mörk choklad i eftersmaken. Föräldrarna till den här tjeckoslovakiska korsningen heter muscat bouschet, oporto och sankt laurent."

Kärnorna känns färdiga.. de smakar kryddigt och nötigt.

"Druvorna kommer nog att skördas inom en vecka."

Det blåser som tusan härute. Ingen risk för röta då?  

"Marken håller fukt, så risken är att mögel eller röta sprids med vinden. Men vi har inte haft några problem än så länge."



ZUZANA BIRCIKOVA (i bilen):

Hur ser er prismodell ut?

"Det vanliga sortimentet med torra bordsviner ligger runt €10-€12 för privatkunder. €14 för barrique-vinerna. De söta brukar kosta runt €24 per halvliter, men våra tokajer är förstås dyrare. De torra röda och vita toppcuvéerna ligger också runt €24, ett pris som delvis beror på dyrare flaskor av dubbelt glas. På instegsnivå har vi ett par enklare viner för €7."

Av era 600 000 flaskor per år, hur är fördelningen?

"Mer vitt än rött och bara en liten andel sött. Klimatet i Malokarpatská lämpar sig kanske allra bäst för torra vita."

Blaufränkisch verkar också funka bra här.

"Ja, men vi producerar ingen cabernet sauvignon. Andra gör det, men vår vinmakare anser att det behövs en längre period av varmt väder och därmed mognare frukt."

Nej, det var egentligen ingen cabernet på vinsalongen som övertygade.

"Nu åker vi igenom Modrá. Stadskärnan är mycket gammal, invånarna här har traditionellt ägnat sig åt keramik."

Modrá betyder ju blå.

"Ja, de gjorde kakel också, handmålat med blå ornament."

Vacker väg från Modrá till vineriet.

"Fast den är rätt besvärlig på vintern"

När kommer första snön?

"Kanske i november. Om en vecka, som det känns nu (skratt) "

Det var frost i gräset i morse. Gör ni isvin också? 

"Ja, vi har ett par olika varianter. Här ser vi nu själva vineriet. Den supermoderna byggnaden från 2008 vann slovakiska arkitekturpriset 2010. Snart tar vår vinmakare Ladislav Ďorď över. Jag ska förbereda provningen under tiden."



LADISLAV ĎORD (ansvarig enolog):

"Vi har fyra stora hallar. I den här förvarar vi det färdiga vinet. Den andra är för själva alkoholjäsningen, och den tredje för malolaktiska jäsningen."

Jag hörde att ni producerar ungefär 600 000 flaskor om året.

"Det stämmer, men vi har kapacitet för en och en halv miljon. Det gör att vi kan lagra tre årgångar samtidigt. De röda behöver ju längre tid i vineriet."

Stora hallar, stora tankar. Det är lite av nya världen i all sin rationalitet.

"Vi använder oss av både ny och gammal teknologi. Vi har investerat i ett större antal medelstora ekliggare från Garbelotto i Italien. Dessutom har vi 180 barriquer. Då kan vi blanda för att få den rätta balansen, eller göra två olika varianter. Från tank är vinet friskt och aromatiskt, från fat mer elegant avrundat.

Vi har totalt 125 hektar, varav tio befinner sig här ovanför vineriet. Vi odlar arton olika druvsorter, här ser vi just nu riesling och sauvignon blanc. För varje druvsort arbetar vi med minst fyra olika kloner, ofta från länder som Tyskland, Italien, Österrike och Frankrike.

Vi plockar allt med maskin. Det är bra eftersom det går snabbt. Tre personer gör hela jobbet, om vi inte hade maskin skulle vi behöva 100 plockare. Det tar 20 minuter för traktorn att ta sig hit och sedan tar det 20 minuter att processa druvorna. 50 ton druvor om dagen kommer in genom den här dörren. Ett traktorlass är ungefär 3,5 ton.

Druvorna landar direkt i maskinen för krossning och avstjälkning. Sedan slussas den vita juicen vidare till pressen. När det gäller rosén väntar vi fyra-fem timmar, tills färgen är rätt. Sauvignon blanc och några andra aromatiska sorter får ett par tre timmars skalkontakt innan pressningen. Chardonnay och viognier pressas direkt. Kapaciteten i pressarna är ungefär tio ton.

Den röda skalmassan bearbetas med datorstyrd pneumatisk nedpressning tio gånger var fjärde timme. Det är brukligt i Slovakien att separera musten från skalen efter nio till fjorton dagar, men vi kör med långa macerationstider, vanligen cirka 30 dagar innan vi pressar. Detta eftersom vi vill ha gott om naturliga druvtanniner, och inte vill addera dem med ek eller på annat vis. Metoden knyter an till äldre vinmakartraditioner. För att uppmuntra den malolaktiska jäsningen adderar vi mjölksyrebakterier, och ibland pressar vi först när malon är klar.

Efter pressningen kommer den vita musten hit ner för att sätta sig och klarna i stora tankar. Vi kyler musten till åtta-tio grader och väntar 12 till 24 timmar, det beror lite på hur fort vi skördar. Efter ett dygn pumpas den klara musten vidare till den stora jäshallen, och bottensatsen filtreras med ett vacuumfilter."

Kommer teknologin härifrån Slovakien eller utifrån?

"Det beror på. Vissa maskiner för processning kommer från Italien. Jästankarna kommer från Tjeckien. De precisionstillverkade buteljeringslinjerna kommer från Tyskland. Vi har ungefär 350 rostfria ståltankar, varav 170 är fullt temperaturkontrollerade. Den aktuella temperaturen i varje tank syns på den här centrala datorskärmen. Tankarna har dubbla mantlar, där en är till för kylning och en för uppvärmning."

Vad är volymen på en av de här tankarna?

"Just den här är 8300 liter. De största ligger på 10 000 liter. Sedan delar vi med två, så vi har också tankar på 5000, 2500 och 1250."

Väldigt rationellt.

"Lätt att dela upp en stor tank på flera små. Temperaturerna kan också kontrolleras och styras över internet, men bäst är förstås att vara här själv."

Vid vilken temperatur jäser ni de vita?

"Det skiftar lite, men vanligen runt 14 grader. Ibland 13. Mot slutet av jäsningen får temperaturerna stiga lite till 15-16. För de röda håller vi mellan 26 och 30 grader beroende på årgång. Rödvinsjäsningen inleds med en kallmaceration vid åtta grader som varar i sju dagar. Sedan värmer vi upp till 15 grader och tillsätter jäst. Snart är temperaturen uppe i 26 grader. Vi har separerat en jäststam från våra Dunaj som vi använder, men för övrigt handlar vi kommersiella jäststammar.

Inga risktagningar.

"Nej, det skulle bli dyrt. Det här är den viktigaste hallen, för här gör vi 80% av jobbet. Och städar hela tiden efter oss med vatten."

Hygien är förstås A och O.

"Ja, verkligen. Efter alkoholjäsningen går vinet vidare till den här hallen för malolaktisk jäsning. Vi värmer upp till 22 grader, tillsätter mjölksyrebakterier, och efter en eller två veckor är den malolaktiska jäsningen färdig. Sedan vilar vinet en eller två månader innan vi flyttar det vidare till stora fat eller barrique."

Så ni använder bara den här hallen i en månad drygt.

"Nja, vi kan förstås använda den för att förvara vin längre om det skulle behövas. Men som det är nu har vi bara nya viner här. När skörden kommer in är det bra att ha ett par hallar tomma. Nästa hall är avsedd för det färdiga vinet, för assemblage. Det är sista stationen innan buteljering."

Samma storlekar på tankarna här.

"Ja. 10 000, 5 000, 2 500, 1 250. Ibland är det två tankar i en."

Investeringsnivån måste vara enorm.

"Ja, det är den mest ambitiösa satsningen i hela Centraleuropa. Vineriet gick lös på 32 miljoner Euro. Själva byggnaden kostade ungefär 20 miljoner och resten var inventarier. Här har vi buteljeringslinjen, delvis från Tyskland och delvis från Italien. Den här maskinen sätter på hättor och den där etiketter. Vi klarar att buteljera 10 000 flaskor om dagen, men vanligen blir det ungefär 7 000."

Går alla flaskor till Slovakien och Tjeckien, eller exporterar ni till andra länder också?

"Ungefär 10% går på export. En container med druvmust till Malaysia, ett par containrar vin till Taiwan. Lite till Kina, till Polen och omgivande länder. För några år sedan sålde vi en del till Ryssland, men nu har vi startat en egen vingård där också." 

Enligt samma modell som här?

"Ja, men ännu utan byggnader. En av våra enologer åker dit och processar druvorna i ett lokalt vineri där vi hyr in oss. Vi säljer en stor del av frukten och producerar ungefär 150 000 flaskor där. Mest röda viner, pinot noir och annat."

Byggdes den här anläggningen av slovakiska byggare?

"Ja, av ett byggföretag från Bratislava. De påbörjade bygget 2007, och 2008 var vår första årgång. Restaurangen och galleriet Zoya Museum (med permanent utställning av Andy Warhols konst!) avslutades 2009. Året därpå utnämndes Eleskos vineri till "Årets Byggnad" i Slovakien.

Det här är vårt fatrum. Vi har trettio stora ekliggare varav tjugo används till röda viner, och dessutom 180 barriquer. I början köpte vi små fat från Italien och Spanien, men nu handlar vi enbart franska barriques från tunnbindare som Seguin-Moreau, Vicard och Nadalie. Rostningen är mestadels medium, med 15% medium-plus och 5% light. Varje år köper vi ungefär 35 nya fat. De små nyttjas i tre år för barrique-vinerna. Det fjärde året använder vi dem bara till viner som ska blandas med de stora faten. Det femte året säljer vi dem. Vissa vita viner - chardonnay, riesling, viognier, lite pinot gris - genomgår hela sin jäsning och uppfostran i fat, små eller stora."

Är eken i de stora faten av slavonskt ursprung?

"Det är lite olika, men de är alla tillverkade av italienska firman Garbelotto. En del av eken är slavonsk, en del är fransk, från Allier och Nevers. Volymen är 50 hl och rostningen är medium. Normalt ligger vinerna tolv månader i de stora faten, men det varierar mellan nio och femton månader. Exempelvis pinot noir är känslig och ska inte ligga för länge. Merlot får tretton månader och tuffare sorter som alibernet och dunaj femton. Bara tio av dem är fulla, just nu innehåller en del av dem bara en lösning med svavel och citronsyra, i väntan på nytt vin. Vi får skrapa bort lite vinsten (tartrater) mellan användningarna."

Vilka svavelnivåer pratar vi om i det färdiga vinet?

"90 till 120 mg/l för de röda och 120-150 för de vita. Det beror på sockernivån och syran. Vi tillsätter svavel utifrån pH-värde. Ni ska få se mitt laboratorium. Där har jag en avancerad maskin som kan analysera alla nödvändiga värden i vin inom ett ögonblick."

En väldigt representativ fatkällare. Man kan nästan stryka ordet källare.

"Vi kan husera företagsprovningar med 50-70 personer, där man får pröva att blanda sitt vin själv. Till exempel Norges kung och drottning, Medvedev och Putin har sina egna 225-litersfat här. Ryssarna blandade den sovjetiska sorten alibernet med den slovakiska dunaj. De ville nog säga något med det… (skratt) "

Vi hörde att du inte gör någon cabernet sauvignon.

"Nej, jag tycker inte att området runt Modrá lämpar sig för cabernet."

Men blaufränkisch funkar bra?

"Ja, frankovka, dunaj och pinot noir passar bra här."

Hur stor arbetsstyrka behövs det för att köra hela källaren?

"Bara fem, inklusive mig och min assisterande vinmakare. Vi smakar tillsammans och funderar hela tiden på vad vi kan göra bättre. Och här i mitt labb kan jag få reda på allt jag behöver veta om vinet."



ZUZANA BIRCIKOVA (sommelier):

"Man kan utläsa från etiketten precis varifrån vinet kommer - region, by och vingård. 'Lilla Zoya' är till exempel älsklingen här ovanför. Det är också namnet på galleriet - Zoya Museum."

Den viognier vi har i glaset just nu upplevs örtig och sval.

"Som vårt generella klimat."

Men man känner ändå värmen i slutet.

"2011 och 2012 var bland de längsta och varmaste somrarna som jag minns. Eftersom vi velat jäsa ut vinet torrt, så får man lite högre alkohol."

Lite glycerolsötma från alkolen. Det behöver mat.

"Precis. Jag öppnar inte det här bara för att ta ett glas vitt på egen hand. Men jag gillar verkligen eftersmaken och dricker det gärna när jag lagar asiatiskt.

Lång, inte minst tack vare de 14,5%.

"Vi fortsätter med Palavá, en sort som ursprungligen kommer från Moravien (på andra sidan gränsen till Tjeckien). Det är en korsning mellan gewurztraminer och müller-thurgau. Elesko har den största palavá-planteringen av alla producenter i Slovakien och Tjeckien. Den här är torr och ung, från 2012. Jag gillar fräschören. Vi gör en halvtorr version också, men jag föredrar den torra."

Den lätta blomparfymen påminner om gewurztraminer.

"Ett vin att dricka en varm sommarkväll ute på terrassen, utan mat. Skördat vid spätlese-nivå i vingårdarna Zoya och Iveta."

Den med stora stenen. Vinet måste vara lätt att sälja. Så flörtigt.

"Ja, det går bra, och priset är €10,70 här på vineriet. Nästa vin är ett av våra flaggskeppsviner, en cuvée som heter Traja Jazdci. Namnet betyder "tre ryttare", alltså tre druvor som drar jämnt. Chardonnay, palavá och röd traminer. Den är lagrad i stora ekfat. Kostar €14 i vanlig flaska och €19,30 i dubbelglas. 

Bra syra, bra extrakt, bra längd. Välgjort. Försvarar sitt pris ganska lätt.

"Här har vi nu en torr rosé".

Igår på salongen provade vi minst fyra roséer som hade 20-24 gram socker, alldeles för mycket för en rosé.

"Den här har sju gram. Syran är rätt hög, så det balanserar och upplevs som torrt. För mig är det nödvändigt med fräschör i ett sommarvin."

Det har inga toner av godisjäst, som man ibland kan råka på.

"Nej, våra roséer är inte gjorda i den stilen. Ingen lollipop. Fransmän brukar gilla roseer härifrån, inte bara vår utan också Mrva & Stanko, eftersom klimatet är svalt och ger fräscha viner."

Med lätta tanniner.

"Ja, som en bra kombination av de röda och vita världarna."

Kostar?

"Nio någonting. Som ni kan se har vi tre färgnyanser på etiketterna. De vita etiketterna betyder rostfritt, de gula betyder stora ekliggare, och de laxrosa betyder barrique. Nu går vi över till rödvinerna, först en 2009 Pinot Noir."

Doftar ju precis som en pinot noir ska göra. Ganska lätt och slankt i munnen, med en avslutning som upplevs lite bitter efter de vita. Och så noterar man alkoholen en smula. Rätt gott. Verkar fortfarande behöva lite tid och luft. 2009 var ett riktigt bra år, eller hur?

"Jag skulle vilja ge det två-tre år till eller tjugo minuter till en timme extra i glaset. Då skulle det upplevas som mjukare i slutet. Vi kan spara ett glas och se vad som händer. Nu ska vi prova en 2011 Frankovka (blaufränkisch) från barrique. En tredjedel av faten var nya. Efter fyra år får enligt vinlagen man inte använda dem längre i ett "barrique"-vin. Man kan dock skriva "matured in oak". Frankovka har en lång historia här i Slovakien. Vi gör också en variant som enbart mognat i stora liggare, vi kan prova en från 2008. Då hade Elesko ännu inte fått sitt nuvarande namn utan hette In Vino. Det gamla namnet byttes ut eftersom det var lätt att förväxla med andra företag, och det gjorde kunderna förvirrade."

Barriquerna är ganska uppenbara. Vanilj, eksötma, typiskt taktila ektanniner samt en del sälta och rökighet. Intressant att jämföra med nollåttan som är mer animalisk på nosen, lättare och slankare i munnen. Syrligare, mer druvsaftig. Barriquevinet har mer kropp och rondör. Det verkar behöva tid för att integrera eken.

"Två-tre år till tror jag. Vi kan göra samma jämförelse med Dunaj. Det finns en variant med stora fat och en med små - båda från 2011. Här behövs definitivt tre-fyra års flasklagring, enligt min åsikt. Dunaj planterades senare än blaufränkisch, så vi kan inte jämföra med någon äldre version. Det här är första årgången."

Vi har faktiskt druckit det ena hemma (en flaska från vännen Jan). Det var gott både då och nu. Frisk syra och ren blå frukt. Bra extrakt, och ingen ek som stör. Tuffa tuggiga druvtanniner. Lite som en seriös dolcetto. Säkert en hit till korv och chark.

"Själv föredrar jag elegantare viner. Det här tuffa lämnar jag gärna åt männen. Lite barrique gör tanninerna mjukare, och det gillar jag."

Så förutseende att du hade bullat upp med viltkorven här.

"Köttet kommer från vår egen hjord av renar. Vi har importerat dem från Nya Zeeland. De har 80 hektar att springa fritt och beta på i anslutning till våra vingårdar. Korvarna är framställda i vår egen restaurang."

Gott vin det här. Det känns mineraliskt, det har tät frukt och det smakar inte sött. Och det har bra bett i tanninerna. Hellre stora fat än små.

"Precis så har vi tänkt när vi gjorde flera varianter. Nämligen att olika kunder har olika smak, och det ska finnas något för alla. Men det ingen skillnad på druvornas kvalitet. Ofta hamnar ju det bästa druvmaterialet i barrique-vinet. Inte här."

Smart resonemang. Det andra vinet är lite som det första, fast med mycket underlagskräm och ögonskugga. Softat i konturerna. Också bra, men en helt annan slags munkänsla. De små ekfaten gör en enorm skillnad.

"Om man fick paret blint skulle man kunna tro att det var två olika sorter".

Ek är ett kraftfullt verktyg.

"Tvåan har en tydlig viskositet med tårar i glaset."

Håller helt med om att man bör lagra tvåan. Men ettan dricks riktigt bra i sin ungdomliga framfusighet.

"Nu ska vi prova ännu ett par - 2011 Alibernet och 2009 Alibernet Barrique."

Aromerna är klart cabbiga. Mörk cassis.

"Sorten kom hit från Ukraina under 1960-talet. I början användes mest som teinturier, alltså för att förbättra färgen på annat vin, och då kanske i en inblandning om 10-15%. Sedan upptäckte någon att den smakar gott också - även om tanninerna kan vara riktigt tuffa - så nuförtiden ser man den alltmer på egen hand. Även om man knappast dricker den på egen hand."

Vi snackar grillade biffar här.

"Precis, beställer jag biff så beställer jag alibernet."

Priser?

"€12,70 och €14"

Det är klart enklast att greppa druvans karaktär från de stora faten. Barriquerna trollar snarare fram en typisk mörk körsbärspralin, lite som i moderna italienska viner. Det känns säkert familjärt för många kunder.

"Färgen är helt bläckig och sätter sig i glaset".

Tanninerna är så enormt mycket mjukare i barrique-vinet. Som choklad. Två års extra utveckling gör förstås mycket till.

"Jag dricker gärna det här på egen hand. Särskilt en fredag när jag sitter uppe och tittar på film till klockan två på morgonen."

Proffsigt jobb med barriquerna. Det uppför sig riktigt bra i munnen.

"Nu ska vi prova en cuvée som heter Veterlín. Den är gjord på fyra sorter: alibernet, merlot, dunaj och pinot noir. Årgången är 2011 och vi har ganska nyligen buteljerat vinet. Det har legat på barrique.

De dominanta sorterna här är väl alibernet och dunaj?

"Absolut, och det syns på färgen."

Eken är också dominant just nu. Här behövs tid.

"Det står alltid på baketiketten när vinet är buteljerat. Juni 2013. Buteljen är i dubbelt glas och särskilt avsedd för lagring. Den speciella flaskan gör att priset är €23, annars skulle det ha kostat €19. Vår vinmakare ser en stor potential här."

Vi skulle gärna sitta kvar och prova de söta vinerna, men vi är redan sena till nästa besök. 

"Låt oss då avsluta med 2011 Chardonnay. Man ser på etikettens färg att vinet legat i barrique, dessutom på jästfällningen med batonnage. För att peka ut den högre kvaliteten skriver vi druvsortens namn i rött. Priset är €14,70. Det här är mitt absoluta favoritvin. Första gången jag fick prova var bara "wow".

Det påminner om en nya världen-chardonnay. Mogen exotisk frukt samt kokos, vanilj och kryddor. Massor av smak. Det dricks nog bäst vid en lite varmare temperatur än det har nu.

"Vi gör också en chardonnay i stora fat och en i barrique utan batonnage. Den påminner mycket om Californien. Den doftar nästan amerikansk whisky, bourbon vanilla."

Om man ska summera, så handlar Elesko om professionalism, kvalitet och kommersiell fingertoppskänsla. Ni har uppenbarligen tänkt på det mesta, till och med på Andy Warhol. Tack för mottagandet, men nu måste vi rusa.

"Jag lovar att köra er till Karpatská Perla i Senkvice på fem minuter blankt".

Provat:

2012 Riesling
2011 Riesling "2" (semi-dry)
2011 Viognier
2012 Palavá "1"
2011 "Traja Jazdci" white cuvée 
2011 Pinot Gris
2012 Zweigeltrebe Rosé

2009 Pinot Noir
2011 Frankovka Modrá Barrique
2008 Frankovka Modrá 
2011 Dunaj
2011 Dunaj Barrique
2011 Alibernet "1"
2009 Alibernet Barrique
2011 Chardonnay Barrique Sur Lie



2 kommentarer:

Anonym sa...

Humor.

Finare Vinare sa...

Eventuell komik är nog helt oavsiktlig ;)

Vid starten hyrde Elesko in nyzeeländaren Nigel Davies som enolog, han är längre kvar. Här är några artiklar från starten (kör Google translate till engelska).

http://www.rozhlas.cz/radiozurnal/zzz/_zprava/652003

http://spravy.pravda.sk/ekonomika/clanok/188370-bohati-slovaci-investuju-do-vinic/

Eleskos ägarbolag heter Eastfield.

http://www.eastfield.sk/

Styrelseordförande är Igor Ledecký. Att livet som megakapitalist sällan är okomplicerat kan utläsas i de här länkarna. Rafflande läsning:

http://ekonomika.sme.sk/c/6370188/ppf-zaluje-slovensku-skupinu-eastfield-capital.html

http://www.make.sk/rubrika/clanok/a53-ppf-odpisala-pol-miliardy-po-sporoch-s-ledeckym

http://tn.nova.cz/zpravy/ekonomika/kellnera-okradli-o-pul-miliardy-sebral-mu-je-slovensky-bohac.html

http://www.poistenie.sk/cee-collect-slovakia-hlada-veritelov-podnikatela-ledeckeho